Fotograf Annie Fredriksson

Klockan är tre på morgonen. Det är ljust ute, men solen har ännu inte gått upp. Jag går ut i sommarnatten, möts av en grävling. Vi står öga mot öga för ett ögenblick innan den springer iväg, den stannar en bit bort och vänder sig om för att titta på mig igen innan det fortsätter in i skogen. Jag fortsätter på stigarna jag gått sedan barnsben, ut på uddarna. Stannar till och tittar ut över vikens mynning ut mot fjärden, fortsätter sedan. Allting är helt tyst och stilla.

 

Längst ut på uddarna sätter jag mig ner, då hör jag ett frustande ljud. En säl simmar förbi, bara några meter från mig. Sakta kommer den glidandes i det stilla rosaskimrande vattnet innan den dyker ner i djupet igen. Jan andas och är i stunden, kameran skulle inte göra ögonblicket rättvist just där och då. När allt åter är stilla och tyst igen tar jag fram kameran och fotar klipporna, vattnet och solens första strålar. Morgonen är helt perfekt.