Korridorslivet
Idag är det exakt fem år sedan jag flyttade till Linköping (hämtade dock ut nycklarna redan 8 augusti 2011). Såhär såg det ut i mitt rum precis när jag hade flyttat in. Då visste jag inte om att jag precis hade flyttat in i världens bästa korridor där jag skulle få vänner för livet.
Jag i korridoren. Foto: Anna
Det var inte självklart att flytta in i korridor, jag kände mig väldigt tveksam till korridorslivet. Men av olika anledningar blev det korridor. Jag hade stått i bostadskön hos Studentbostäder i lite mer än ett halvår och mina poäng skulle förmodligen inte ha räckt till en lägenhet då. Jag tänkte att det kunde vara bra att testa och i värsta fall kunde jag ju flytta ut.
Först sökte jag omöblerade rum (fast det var högre poäng än möblerade rum) med inflyttningsdatum 1 augusti 2011. Jag tänkte att om jag inte skulle få ett sådant rum kunde jag söka ett omöblerat rum när det skulle komma ut rum med inflytt 1 september (och då bo de första två veckorna hos min moster som också bor i Linköping). Men jag hade tur, jag fick ett av de fem rummen jag hade sökt. Och jag hade ännu mer tur att jag fick ett rum i just den korridoren.
Mitt korridorsrum, oktober 2011 (fler bilder finns här).
Varje söndag hade vi städning av gemensamma utrymmen (kök/allrum och korridor) och sedan söndagsfika. Vi satt ofta ute i köket och hängde, tittade på tv och umgicks. Det var också skönt att man inte behövde vara social om man inte orkade. Det var kul att lära känna folk från olika program, i min korridor fanns det ekonom, industriell ekonomi, maskin, biomedicin, matematik och så jag som pluggade lärare. Vi satt i köket och pluggade ihop (trots att vi läste olika utbildningar).
Varje termin kom det även en utbytesstudent till ett av rummen. Under tiden jag bodde där så hade vi först en från Baskien, därefter en från Kanada och sist en från Frankrike. Supertrevliga allihopa.