Fotograf Annie Fredriksson

Efter lite mer än ett år så kanske jag ändå är tillbaka här. För jag har saknat det. 
Visst att jag har bloggat lite på mina två hemsidor (www.anniesfotografier.se & www.skargardsfotografier.se) som var planen, så är det inte riktigt samma sak.

 

Mycket har hänt sen jag tog beslutet att flytta/dela på bloggen. Då var jag lite i en period då jag behövde stänga av kraven att uppdatera. Jag tänker inte sätta sådana krav för mig själv igen heller. Däremot så känner jag att jag vill testa blogga här igen då det var kul. 

 

Jag saknar att ha ett ställe att lägga upp de bilder jag tar som inte är skärgård eller rena fotojobb. Samtidigt så har det varit skönt att inte ha någon lika given plats att lägga upp andra bilder på ett tag. Det har nog gjort att jag kunnat åka till skogs utan kamera, utan krav på att leverera bilder. Men samtidigt så är det ju svårt att låta bli. Hittar jag motiv så kliar det i fingrarna. Nu börjar det kliet bli större igen (tror jag). 

 

Jag saknar blandningen av bilder på samma ställe. Även om folk säger att man kanske borde nischa sig. Men jag har nog aldrig riktigt varit bra på att göra så som man borde, jag brukar mest göra som jag känner för och som jag vill. Sen brukar det ju oftast gå väldigt bra ändå. 

 

Jag saknar att själv kunna gå tillbaka och hitta sånt jag kanske lite glömt. Se hur man har förändrats, se att man ändå är samma person. Jag gillar årsresumeerna eller någon av resorna jag lagt upp. Jag saknar att bara ha en blogg (det blev lite för mycket tanke med två). Även om 2018 inte fick en årsresumé här så blev det en liten årsresumé av mitt 2018 på min Youtube-kanal. 

 

Nu tror jag att jag börjar landa även om jag bara vill flyga iväg. Kanske landa i att jag inte alls vill fastna, landa i att jag vill så mycket mer. Det är det som gör det spännande. Jag är mer trygg nu än någonsin och det gör mig nyfiken på att gå vilse för att kanske hitta hem. Jag är extremt nyfiken och förmodligen lite för otålig för mitt eget bästa just nu. 

 

Jag gjorde en fotoutflykt för en vecka sedan i ett naturreservat i morgondimman. Där kände jag att jag verkligen ville ha ett forum för att lägga ut bilder och text om sådana små äventyr. För jag min narcissistiska sida vill ha en bekräftelse. Eller ja, det är roligare att fota när det finns en mottagare och en användning för bilderna än att de bara ska hamna i en mapp på skrivbordet. Sen så är jag fotograf och vill jobba mer med fotokurser, då måste jag ju visa upp det som jag är bra på, just att fota.

  

Hur som helst så finns det därför ingen anledning till att inte komma tillbaka hit och testa igen. Jag vet ju att det är många som fortfarande kikar in här (fortsätt gärna med det). Nu kör jag vidare här och testar så får vi se hur det blir.